linafranssons.blogg.se

22 år och sambo. Pluggar till förskollärare i Norrköping och är väldigt intresserad av genus och feminism. Dricker öl och går på konserter. #crazycatlady

oldie but goldie.

Publicerad 2014-02-05 13:24:49 i Dagens, Foto, Hår, Jag, tankar,

 
En megabildbomb på mig. My glory days. Den tiden när jag, precis som många andra, tog många egobilder. Detta är ett pyttelitet urval av det som faktiskt finns. Min bilddagbok är proppfull och min familj hatade att se plutmunnen i kameran innan jag fick kameratelefon. Kommer ni ihåg? När man DELADE en kamera i familjen och det var lyx med en ny telefon, den kanske inte var splitterny men nyare än den gamla iaf.
 
Aja, det var inte det jag tänkte prata om även om det såklart också är roligt. Nej, det jag tänker på är förändringar. Jag menar, kolla på dessa foton, 15 kilo, minst, smalare men inte ser jag anorektiskt ut för det. Det fanns tuttar och rumpa på mig på den tiden med men jag var fastare och helt enkelt snyggare.
 
Idag när jag försöker ta en bild på mig själv så blir det inte bra. Jag har inga poser, inga miner som funkar. Jag känner mig automatiskt gammal och fet. Förr kunde jag sitta och kolla mig själv i spegeln i timmar, typ får mig att låta ytlig vilket jag icke är, bara för att jag tyckte att jag var så snygg.
 
Visst vi förändras och jag kan inte se ut som jag gjorde för fyra fem sex år sedan, men varför inte egentligen? Jag vill uppskatta mig själv, intekänna mig grå och trist. Jag vet inte hur man gör men jag vet att det ändå är lite de där trista överskottskilona som är problemet. Säger jag att jag vill gå nertill 45kg så får jag höra att jag kommer bli för smal, men kolla härdå! Jag var verkligen inte dödssmal, men mitt hull fanns inte!
 
Hullet är det jag mår kasst över. Extraskinn och underhudsfett. Jag hade knappt underhudsfett innan och när jag började få det blev jag först glad och tänkte "gött nu slipper jag frysa". Sånt BS så det går inte. Fryser nästan mer idag än jag gjorde då, och nej jag försöker inte glorifiera mina tonår men jag frös inte. Jag hade converse och raggsockor, kavaj och väst i typ tre vintrar för att jag inte frös. Nu klär man på sig för kung och fosterland och det är ändå intesäkert att kylan inte kryper in.
 
Jag har ett mål med mitt gymmande, jag ska gå ner i vikt. Jag behöver lägga om kosten och sluta trycka i mig onyttigheter hela tiden. Jag ska inte gå ner till 45kg kanske men jag ska definitivt bli mer fit.
 
Tack och hej. Härlämnar jag ut mig.

Liknande inlägg

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lina Fransson

22 år, bosatt i Linköping med min karl som heter Carl. Två bebiskatter på halvtid. Förskollärarstudent, julaftonsbarn, feminist och jävligt hetsigt temperament. Jobbar med ett psyke som aldrig lyder mig. Gillar kaffe, glass, öl, piercingar, festivaler, mys och SOL. Jag gillar inte människor men ogillar dem heller inte.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela