linafranssons.blogg.se

22 år och sambo. Pluggar till förskollärare i Norrköping och är väldigt intresserad av genus och feminism. Dricker öl och går på konserter. #crazycatlady

med ett glas vin i magen.

Publicerad 2013-11-29 20:19:00 i Dagens,

säger jag hej här.
 
Har inte riktigt haft tid att blogga alls den senaste tiden, har varit så himla mycket skola nämligen..
 
Här är dock någon som vait flitig med sin blogg, trots VFU och massa annat. Hon är duktig alltså!
 
Nejmen, vi hade konferens att jobba med förra veckan och den hade vi i måndags. Känns som detta varit den längsta veckan på länge, fuck långfredag liksom. Nästa vecka kommer bli totalt kaotisk med tyvärr. Ny kursstart på måndag och två omtentor. Wow typ.
 
Har skrivit dum hemtenta också. Eller jaa jag skrev den idag, with a little help från VÄRLDENS BÄSTA MAMMA! Kan inte tacka henne, Calle eller Helene nog för denna veckan. Herregud vad de hjälpt, peppat och bara funnits till när jag fått psykbryt.
 
Det har liksom inte riktigt gått speciellt bra alls den här veckan. Sen skolan började så har jag mått dåligt, gråtit många dagar varje vecka och känt mig sjukt värdelös. I onsdags mådde jag sådär men Calle var ju här. Sen gick han hem till Johan och kollade på fotboll, vårt lag vann, men jag kollapsade. Grät så jag nästan skrek, frös och svettades, höll på att kräkas för jag blev så sjuk typ.
 
Har sjuk press på mig själv, pallar inte riktigt av stressen, saker som händer runt mig, förlorade vänner. Ni vet, life is hard. Ska ta mig till studenthälsan snart så jag kanske kan prata med någon, finns saker att reda ut som satan. Blir off och känner mig skyldig över att jag mår dåligt. Har haft min påmålade fasad så länge, och nu börjar den spricka och jag har aldrig varit så rädd för mig själv förut.
 
Nu tänker jag dock ta tag i det, man vet aldrig vad det resulterar i liksom.
 
Efter ett glas vin i badet med världens bästa man känner jag mig lite bättre iaf. Taco i soffan och mys med mannen blir det ikväll iaf! Och sen Alonzo imorgon! mums.

hej

Publicerad 2013-11-28 18:23:08 i Dagens,

Ett snabbt inlägg så ni vet att jag lever!
 
Har jobbat med hemtentan hela veckan så därför har jag inte varit aktiv någostans.. Mer än lite på farmen..
 
Nu ska jag skriva skiten så den blir klar någon gång.
 
Calle har verkligen varit en stor hjälp nu och han är så himla gullig som hjälper till hela tiden!
 
Han lagar mat idag med men imorgon ska jag fixa något och fira att äckeltentan är över.
 
Dock har jag ny kursstart på måndag och två omtentor nästa vecka, men det löser sig.
 
Blod, svett och framförallt TÅRAR löser allt.

Liknande inlägg

känslan av hopplöshet som kliver på

Publicerad 2013-11-24 16:17:52 i Dagens,

jag vill bli förskollärare. eller jag tror det i varje fall.
 
när jag skulle börja på liu så visste jag att det inte skulle bli som på gymnasiet. jag fattade att det skulle bli skillnad att plugga jämfört med att vara arbetslös. att det skulle vara svårt och lite knöligt ibland fattade jag med.
 
men aldrig att det skulle vara så knepigt som det är. jag har nog inte gråtit såhär mycket någonsin som jag gör nu när jag går på uni. jag fattar inte någonting i studiehandledningen, ingenting i böckerna och jag fattar inte varför personalen på uni är så knepig!
 
föreläsningarna är toppen och jag lär mig alltid mycket. grupparbeten behövs för att bolla information och lära sig lite mer. vår grupp är kanske inte den bästa eller mest effektiva men vi löser det mesta tillsammans. men resten? det finns typ inte en endaste litteraturlista som inte ändrats tusen gånger sen vi började. jag fattar inte varför det ska vara tusen böcker med en mening i som man ska ha läst. litteraturseminarium är bra men att det är så mycket att läsa kan ibland vara enerverande. framförallt när det är hemtentor och tentor samtidigt.
 
tempot ärhögt. ibland för högt.visst kan jag planera bättre men alltså hallå? hur mycket hinner man med egentligen? jag pluggar 100% och det innebär ungefär 40/v. Ibland känns det som mycketmycket mer. jag pluggar ineffektivt för jag inte vet hur jag ska göra. jag är arg och ledsen hela tiden och tanken om att jag måste vara dum i huvudet finns där. så nära som den är nu har den aldrig varit.
 
jag vet inte längre om jag vill bli förskollärare. det var ju något jag kom på när jag ställdes inför ultimatumet förra året. jag hade varit arbetslös i ett och ett halvt år och mamma och C tyckte att något behövde göras. plugga och få en utbildning inom något som det förmodligen alltid finns jobb inom. skitbra. förskollärare.
 
jag visste att man måste kunna mer än att leka med barnen och sånt men alltså. min utbildning är nästan lika lång som en lärares. de kommer göra mycket mer än mig men vi kommer jobba mycket båda två. jag slipper betyg och omdömen men det är ungefär det.
 
alla fortbildas idag. alltså man har en utbildning som man egentligen inte kommer ihåg något av så då går man på fortbildning när barnen har studiedag. där lär man sig om delaktighet och demokrati och allt såntdär. man får tips och råd på hur saker ska genomföras.
 
jag säger inte att mitt yrke kommer vara lätt men jag lär mig mer på fältet än i skolan.
 
jag vill inte ge upp för det känns som jag är skyldig att slutföra detta. dock är ju frågan om jag verkligen vill bli förskollärare. och hur ska jag orka?
 
jag kan inte ge mig fan på något. jag vill inte bevisa för någon att jag kan. alla säger alltid att jag kan. jag är duktig och smart. alla har alltid sagt så för det är det man gör. i dagens samhälle ger du folk skit på nätet, men som lärare gör du aldrig det. mina föräldrar har alltid trott att jag kan och jag har alltid motbevisat dem.
 
jag gillar att jobba själv men kommer ingenstans med mitt huvud. jobba med andra är svårt, i skolan för där har jag samarbetsvårigheter. på ett arbete har jag alltid tyckt det gått bra även om jag knappt jobbat alls i mitt liv.
 
jag vill inte fortsätta vara en slacker för jag vill komma någonstans. men hur? och vad?
man kan alltid ändra sig såklart men ska jag göra det nu eller om 2 år?
 
jag är en quiter. jag kan inget annat.

Om

Min profilbild

Lina Fransson

22 år, bosatt i Linköping med min karl som heter Carl. Två bebiskatter på halvtid. Förskollärarstudent, julaftonsbarn, feminist och jävligt hetsigt temperament. Jobbar med ett psyke som aldrig lyder mig. Gillar kaffe, glass, öl, piercingar, festivaler, mys och SOL. Jag gillar inte människor men ogillar dem heller inte.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela