känns som måndag torsdag och söndag hela dagen.
Vaknade upp genomsvettig och med ont i halsen idag. Skönt att det inte var någon skola iaf. Det regnar och lägenheten är kall så idag är det mjukisklädläge.
Kroppen gör ont och halsen, mina händer fungerar inte och jag svettas som en liten gris. Jag sket totalt i allt vad smalhet heter och åt glass med chokladsås och maränger till "frukost".
Jag har en och en halv bok att läsa och sammanfatta, 3 hemtentor, böcker tilla ndra delar att leta upp och VFU att förbereda mig inför. Min hjärna har tagit sommarlov och tänker bara på annat. Har en hel del viktiga val som jag står inför och just ni vill jag bara skrika "FUCK YOU" till hela världen.
Orkar inte med människor alls. Seriöst. Jag orkar inte med. Jag orkar inte med fyratimmarslektioner och prat om "att det här kommer ni ha användning av som pedagoger."
Asglada och lyckliga människor gör mig halvt spyfärdig och just idag skulle jag inte kunna gratulera någon.
Sånthär får en inte säga heller för då kan folk bli ledsna. Jag har få vänner och kompisar så jag borde hålla i dem, eller hur? Men det jobbiga är att ingen fattar.
Jag traglar med skolan och känner mig värdelös precis varje dag. Jag har inte haft en enda krona på tre månader som varit min. Jag försöker gå ner i vikt men det funkar inte, hur duktig jag än är-jag går inte upp något heller så det är VÄL BRA- jag har varit halvsjuk hela jävla året och känt mig kass pga det, jag orkar inte höra av mig till folk.
När folk frågar hur jag mår så svarar jag bra och ler. Jag mår inte bra, jag vet inte hur en ler längre, jag gör det per automatik. När folk säger att jag är stark och klarar det mesta så förstår jag inte hur dåligt ni känner mig. Det finns ingen styrka och det finns inget som gör att jag klarar det mesta.
Jag känner mig som en skit hela tiden och det kanske är så det ska vara. Jag kanske ska leva så. Jag kanske trivs så, vem vet.
En ska inte gräva ner sig i det föregågna och bla bla bla. Men jag har inte tagit många minuter och tänkt på mig, mig själv, på väldigt länge känns det som. Det är hela tiden något annat. Skolan tex, kommer och inkränktar hela jävla tiden och jag är så less på den så det går fan inte. Det går i 390 dygnet runt och jag klarar det inte längre.
Läser ni det här, jag klarar det inte längre. Jag vet inte vad som är fel och jag vet inte hur jag ska lösa det men jag är fanimig värdelös och så är det med det.
