måndag igen.
Dagens frulle, två knäcke med serranoskinka, rädisor och salami, saltgurka, vitaminer, gårdagens smothie och c-vitamin.
Idag är det måndag. Ny vecka, ny kurs och nästan ny månad.
Är så fruktansvärt opepp så det är inte klokt. Blir galen på att jag inte kan få CSN för att jag fortfarande bara har 1/6 tentor klara. Blir galen på fan allt.
Hade två trevliga veckor på VFU men tanken om detta är rätt för mig smög sig på. Jag vete fan vad jag håller på med. Uni verkar verkligen inte vara något för mig, allt går fortfarande för snabbt och det är alldeles för mycket hela tiden. Jag klarar inte riktigt av det. Sen när jag tänker på själva arbetet som kommer, vill jag verkligen? Visst det är kul med barn och ingen dag är den andra lik, bla bla, men jag blev lite uttråkad tror jag. Det var kul men även jobbigt och segt och jag vet fan inte om jag kommer palla med detta. Jag hade verkligen behövt göra detta innan jag började plugga för att veta om det är rätt. Visst jag kan vidareutbilda mig och göra massor med min utbildning sen, men om jag inte klarar uni nu, varför och hur ska jag klara ännu mer?
Vet inte riktigt vad eller hur jag ska göra. Är kluven och börjar fundera på att ta sabbatssår, men då måste jag ha ett jobb för att klara det och arbetslös vill jag inte gå tillbaka till. Jag vet verkligen inte vad jag håller på med och jag börjar bli trött på att höra "men Lina, det här klarar du, du är smart och blablabla..". Nej det är jag fan inte. Håll tyst med era moralpredikningar, med ert peppande för jag vill fan inte höra mera av det skitsnacket.
Jag behöver någon form av tecken. det enda jag vill göra nu är egentligen att vila hjärnan, läsa böcker, ta hand om mig själv-fysiskt och psykiskt, ta hand om hemmet och typ såna saker. Det är inte kul att varje dag vakna upp och känna sig så fruktansvärt värdelös att jag bara vill dra täcket över huvudet och stänga av. Jag mår inte bra av ovissheten och stressen som hela tiden ligger på mina axlar.
