sluta vara rädda.
Apropå tankarna igår. Känner verkligen att det där med öppenhet är något många har svårt för. Jag gillar inte att träffa människor som är för personliga på första daten, men när man lärt känna dem vill jag ju såklart veta mer.
Det blir mer och mer okej för oss kvinnor att prata om menstruation tex. När jag gick påhögstadiet kunde jag knappt säga ordet men nu är det inga problem. Jag hatar att ha det men så är det för i princip alla så där är jag inte unik ;)
Men sex. Varför är det så laddat? Om jag gillar något som någon gör så säger folk alltid att det är "too much info".. Man måste inte delge allt och man får gärna vara personlig, men hur kommer det sig att vissa ändå vill prata om det men inte vågar?
Jag vill vara öppen med mina känslor, alla känslor! Glad och ledsen, arg och lycklig, kåt och snygg. Men minsta lilla man nämner något så står folk med händerna över öronen och lallar omkring. Förstår inte det där riktigt. Fånigt kan jag tycka.
Jag är väldigt öppen i min blogg, alltid lättare att skriva om det än att prata högt. Säga orden. Är jag ledsen tex så är det terapi att skriva men jag kan sällan säga det face-to-face..
Så. En ny anonym blogg om "privata" saker. Ni får gärna leta upp den när den är igång. Döm om ni vill men jag är människa precis som ni.
