tiden jag gärna lägger på annat
Nu är jag inne på VFUvecka nummer 2. Jag trivs, stormtrivs, och har det superbra! Jag älskar mina barn och jag märker verkligen hur bra allting går. Jag vet att jag har gjort rätt val.
Men jag känner även att jag vill göra annat. Förr trodde jag att jag skulle flytta runt på mig hela tiden, max ett halvår per ställe typ. Det är skönt att inte vara så vilsen längre men det är ändå inte helt bra nu.
Jag känner mig tjock och trots att jag försöker vara duktig och inte vräka i mig av onyttigheter så går jag inte ner i vikt. Jag kunde såklart tränat mer och ätit bättre men är inte livet till för att levas och njutas av?
Jag var smal förr, när jag började högstadiet vägde jag ynka 37 kilo. Idag väger jag mellan 60 och 61. Och jag vet, for the love of god, jag vet att jag inte ska se vikten men hur fan gör en annars? Jag försöker att inte klä mig för tajt så jag känner mig obekväm, men betyder det att jag ska klä mig i tält?
Ibland kan jag tycka att det är min mammas fel att jag tänker på det här med vikt och utseende men samtidigt, hon är den enda som faktiskt är ärlig. Jag skiter fullständigt i om du tycker jag är smal eller om du tycker jag är fin ändå. För jag är fin ändå, inte bara fin.
Jag vill inte känna avsmak över min spegelbild och därmed försöka sminka mig snygg. Jag vill inte känna mig tung och äcklig. För det är det jag känner. Avsmak och äckel. Över mig själv, den snyggaste bruden på denna jord, enligt mig själv för fem år sedan.
Det trista här är att det inte ens handlar om idealet längre, idag ser folk ut som de själva vill. Men om jag inte vill se ut såhär då? Om jag vill förändra mitt utseende för min egen skull då? Får jag det, eller ses jag bara som bortskämd då?
Tycker det här är jobbigt och jag vet inte vad jag ska eller vad jag vill göra. Jag vill trivas och jag vill må bra, jag vill äta gott utan ångest.
Snälla hjälp mig.
